Tva bilder pa mig!

Jag sitter och forsoker ladda upp lite bilder, pa facebook gar det okej men pa resdagboken gar det inte alls. Kommer till 11 procent och sen blir det error. Inte sa kul tycker jag men det tycker tydligen resdagboken. Men blir det bilder pa FB iaf och ska se om kan kan fa upp en el tva bilder pa mig pa resdagboken sa alla som inte har Fb far se mig iaf.


Enda bilden som finns pa mitt roda har haha.


Och har ar det inte sa rott langre nej.


Aussie

Det ar sa svart att veta vad man vill gora nar man inte vet vad man vill gora.
Komma pa vad man igentligen vill nar man inte har nagon som helst lust att tanka pa vad man igentligen vill.
Jag ar trot pa att tanka och planera, det har jag gjort hela mitt liv.
Aussie ar sa skont, man behover inte planera for det blir iaf inte som man planerar. Men a andra sidan ar detta "land" (som igentligen ar en kontinent) valdrigt, VALDRIGT  stort. Det betyder att om man ska ta sig en langre bit sa kan det behovas en lite plan el iaf att man har funderat over saken. Och specielt nu i jul och nyarstider sa ar alla har av nagon dum anledning. Det har blivit hogsasong och alla har visst landat i Aussie. Var sa skont innan alla andra kom, mycket plats och mycket billigare haha. Ak hem igen snalla;p

Saknar min Frida nagot enormt, nagon som vill kopa henne en biljett hit?
Vad sjutton har det blivit med mitt humor? Jag ar kanslig som fasiken.
Jultider och saknaden av allt man ar van vid.
Det ar nagot jag tankt pa, varfor ar just julen sa himla mycket jobbigare.
Det ar som vilken annan dag som helst, inte langre, inte morkare, ingen skillnad forutom att dagarna har ett extra namn. Men vem bryr sig igentligen? Men anda saknar jag allt som har det till. Finns 0 julstamning i 30 graders varme och palmer. Svensk jul slar allt, nara och kara gor livet.

Forvirrad tjej, ja det var nog det ratta ordet.
Saknar Ragnar sa jag skulle kunna hoppa ifran ett hus.
Vill att han ska vara min igen, men det kommer val aldrig handa?
Ibland gor man saker utan att tanka som man kommer fa angra resten av livet.

RSS 2.0