Malin Wikberg

Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle vakna upp igen och inse det här. Jag trodde aldrig det skulle gå så här långt och att jag skulle känna mig så bekväm med att ha det så här. Livet är enkelt och det går inte in i min hjärna att jag gör något som är fel, att jag skadar och förstör mig själv. Att jag inte dricker alkohol för tillfället kanske har med det hela att göra, men alkoholen skadar bara kroppen till en bråkdel mot vad det här gör. Det går inte ens att jämföra det. Jag trodde aldrig att jag skulle tappa kontrollen eller att det skulle gå så här långt. Jag föstår inte vad det är jag gör, min hjärna förstår inte att jag gör något som inte är normalt, det går inte riktigt in i hjärnan.

Är det ingen som ser eller reagerar? Är jag så bra på att dölja hur jag mår och vad jag gör? Det är ingen fara som ni ser så funkar det. Ingen har märkt något än det måste betyda att det fortfarande är bra. Jag klarar inte av det själv men det funkar, någon gång kommer jag att klara av det frågar är bara när. Dagen kommer att komma frågar är bara om det kommer att vara försent.

Ikväll är det nytt år, skönt med ett nytt år. Och som vanligt ett perfekt tillfälle att börja om, ta nya tag och göra något bra med livet. Jag ska ta tag i allt som går att ta tag i. Köpa ett gymkort och börja komma igång igen, så småning om börja ta tag i det stora "problemet" just nu. Köpte löparskor i fredags så ska börja springa med. Åka till Thailand, ta studenten, börja jobba, kanske flytta ihop på älsklngen om vi är tillsammans i höst/vinter, fundera på vad jag vill plugg, om jag vill åka till England. Ett nytt år av händelser, ett nytt år av erfarenheter och spännande nya saker!