Malin Wikberg

Jag är deppig, ner och gråtfärdig vad fan hände? Det är inget specielt som har hänt, inget jag gått och tänk på mer än vänligt. Jag vill bara inte, jag har inte lust, inte ens att åka och träna. Känner bara för att lägga mig ner och försvinna, gömma mig under täcket och hoppas på att vakna en vacker dag med någon som tar hand om mig. Men jag kan inte umgås med någon, vad den människan än skulle göra så blir det bara fel. Jag vill bara krypa upp någonstans och gråta, gråta bara för att gråta helt utan anledning. Jag vill inte ha någon anledning jag vill bara kunna vara ledsen för att vara de, rensa kroppen på all skit som vägrar lämna mig. Är det ingen annan som känner så? Är jag helt jävla konsig?