Malin Wikberg

Tänk dig den blå himlelen, allt blåt som finns ovan våra huvuden, tänk dig hur underbart det igentligen är. Den blåa himmelen och de vackra färgerna, de friska luften som omsluter oss. Allt som vi inte ser, jag ser det inte. Jag tänker inte på det, vadå, det är ju inget specielt? Men det är det faktist, det är avslappnande, fint, helt underbart. Nu börjar löven fala till marken, jag har aldrig gillat kala träd. Men mot den blåa himelen och de gröna granarna är det otroligt fint. Tänk dig när natten träninger sig på, det blåa omvandlas till något helt annat.

Ett oändligt svart hål med massa ljusa fläckar, stjäror. Hur underbart är inte detta? Den helt svarta backgrunden med oändligt många stjänor. Den friska luften omsluter en, stjärnorna lysser upp umgivningen där du står. Det finns så mycket där uppe, så mycket vi inte känner till. De som vi älskar som har lämnat jorden finns där uppe, dina och mina älskade varelser. De som bryr sig om oss, älskar oss. Jag vet att ni finns där, att ni skyddar mig även om morgonen gryr. När jag står där och ser upp på er, känner hur mörkret och kylan sveper in mig. Jag är inte rädd, jag är inte rädd alls, jag känner mig trygg. Trygg av er, eran närhet. Jag vet att ni lyssnar, jag vet att det inte stör er när tårarna faller ner på mina kinder. Jag vet att ni finns där, ni har alltid gjort det. Alltid tröstat mig, för ni vet,  ni vet att tårar måste falla ibland. De måste få komma ut, ut ur mig kropp, dagar som denna. Det blir lättare sen, lättare att skratta, lättare att känna kärlek från andra och lättare att leva.

Hösten är härlig, livet med. Men ärlighet vara längst, ärlighet. Ett så viktigt ord, smaka på det, ärlighet. Det är svårt, oerhört svårt men det betyder så mycket. Jag önskar du kunnde vara mer ärlig mot mig, ärlighet varar längst.