Malin Wikberg

Jag palla mig till fysocenter igen, med blandade känslor klev jag över trösken.
Han kom iaf fram till att jag måste in till en ortoped, och får han bestämma vill han att jag blir magnetrönkad på en gång. Men han får/kan inte bestämma sådant, så för min del är det bara att vänta på en remis och bli arg över väntetiden. Ja de kommer bli jobbigt, även inomhus säsongen kan vara över. Min första tanke var, "nu går jag och tar livet av mig". Men det finns så mycket allt leva för, kom på väldigt många saker på vägen hem även om tårarna ran ner för min kind. Jag har helt underbara kompisar som jag har börjat umgås mer och mer med under den tiden jag har varit borta från fotbollen. Om man inte ska prata om min familj, helt underbara och vi ska åka till Thiland i feb, jag älskar det landet och jag älskar att vara där med famlijen. Bjönar, han är en kille som får mig att le även om livet känns jobbigt, han får mig att känna mig trygg och lugn även om det stormar inom mig. Han kan få mig att skratta även om jag gråter, han är underbar helt enkelt. Ni får mig att må bra även om livet känns grått och trist, det är ni som får mig att hålla humöret uppe och forsätta kämpa.