Malin Wikberg

De är hela 32 dagar kvar tills jag åker, ganska snart med ändå ganska långt kvar. 32 hela dagar, jag önskar jag hade 32 dagar kvar med dig. Jag är stolt över beslutet jag har tagit och åker iväg till Indien, de kommer ge mig så otroligt mycket och jag ser framemot det så mycket. Men tanken som jag länge har försökt skjuta undan kommer ikapp mig hela tiden och speciellt igår. Jag har tre helger kvar med dig, 6 dagar och 6 nätter sammanlagt. Två dagar och två nätter jobbar jag och det betyder att vi bara har 6 timmar tillsammans hela den helgen. Längtar så otroligt tills jag får träffa dig igen men på samma gång vill jag inte att du ska komma hem för då har jag en mindre dag på mig att träffa dig.

Att träffa en människa som dig kommer inte hända varje dag, vi är så sjukt olika men på något konstigt viss är vi otroligt lika. Och att åka ifån en person som får mig att må så bra gör otroligt ont, tänken på att jag kanske aldrig i hela mitt liv får uppleva det vi har idag igen gör så ont. Att aldrig få ta reda på vad vi skulle kunna få i framtiden. Jag säger inte att jag hittat killen i mitt liv eller att jag vill gifta mig och ge upp allt. Jag säger bara att jag känner något med den här killen som jag aldrig kännt med någon annan, inte bara att jag tycker om honom utom någon annat. Och jag vill så himla gärna vara med honom, upptäcka världen med honom och se hur långt vi kan gå i ett förhållande. Det kanske visar sig att vi är totalt fel för varandra men så är det så. Jag vill bara ta reda på saken. Ta reda på om vi kan ha något tillsammans, du och jag.

Men som sagt jag åker om 32 dagar och kanske blir den 7 september den sista dagen vi ses. Kanske blir det den sista dagen jag får pussa och krama dig, känna din närhet.