Malin Wikberg

P.s I love you, en otroligt vacker film, ja det är det rätta ordet, vacker. Jag brukar aldrig gråta till filmer men den här blev jag tagen av. Mycket fin film med andra ord. Jag och älsklingen lärde oss en del under kvällen, saningen är att kvinnor inte vet vad de vill ha, alla är rädda för åldern men det vackraste som finns är att växa gammal med någon och det finns ett liv efter ett brustet hjärta. Och jag måste ju bara hålla med, det är helt sant finns det något vackrare är attväxa gammal med någon?

Det fick mig att börja tänka massor. På vad jag har, vad jag har som jag inte tar vara på eller uppskatar nog mycket. I min säng ligger nu en underbar själ, en själ som får mig att le, sårar mig och får mig att älska livet. Det är den människan som betyder mer än vad jag någonsin kommer kunna förstå även den människan som kan såra mig mest av alla. Jag tror aldrig jag kommer kunna ta vara på tiden med honom tillräckligt bra, jag kommer alltid slöa tid på att vara arg, sur och grinig. Jag började tänka på vad jag har, hur bra vi har det och hur bra vi kommer att få det. Jag har aldrig velat bli en sån som stannar i Faun resten av sitt liv, en sån som inte har några planer med livet eller bara hänger med. Men jag tror jag är en sån som har för mycket planer för mitt liv, en sån som vill för mycket. Jag är besatt i tanken att planera allt, att inte bli kvar här, upptäcka världen iaf fler ställen än Falun. Men vad är det igentligen jag vill? Ja, nog är jag kvinna och det kanske är så enkelt att jag inte vet? Jag vet inte vad jag vill, vill bara att allt ska vara perfekt!