Malin Wikberg

Det känns som om min blogg håller på och dör ut. Det enda jag skriver är saker ingen igentligen vill vete, problem, problem och åter problem. Men jag låg och funderade på saken, varför är det ett problem att B gjorde slut? Det är inte så att jag är i den delen av livet där jag ska hitta killen i mitt liv. Jag har inte redo att sätta mig ner med en och samma person restan av livet. Jag är i en utvecklande del av livet, det här året har utvecklat mig, mer än vad jag någonsin kunnat tro faktist. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle kunna komma över B så här fort, men seriöst, jag är över den jobbigaste biten. Och jag har nog klassen att tacka för det, jag har haft folk omkring mig konstant den senaste veckan och det har hjälpt otroligt mycket. MItt problem är väl att jag hatar att sova själv, att inte få närheten, men det behöver man väl inte pojkvän till?

Det jag vill komma fram till är att jag är en driven och stark människa som alltid strävar uppåt. Och det har hjälpt mig otroligt mycket med att komma över B. Jag vill inte stå still i livet, jag vill utvecklas och lära mig nya saker och nu har jag gjort det. Även om det inte var något jag i första hand ville skulle hända. Men seriöst, ville jag ha honom restan av livet? Till och med jag måste väl ha fattat att det inte skulle hålla. Men som sagt, men är insnöad i sin egen verklighet. 

Jag har iaf rest mig upp igen, har inte gråtit en tår över honom på, hmm ja det är ett antal dagar nu. Jag är inte allt lika nerstämmd och kan tänka på honom utan att börja gråta. Men ja det gör ont i hjärtat när jag ser honom, troligtviss när jag träffar honom och specielt om jag skulle se han med en annan tjej och ännu mer med den han "dejtar" nu. Men det komme, ge mig lite tid så är jag tillbaka på banan igen. Men någon mer än jag som är fårvånad över mig? Så som jag lätt förra fredagen när han gjort slut trodde jag aldrig jag skulle stå upp igen. Malin har utvecklas och gått framåt!