Ensam, lämnad, dumpad, ledsen, arg, förtvivlad, fruktansvärt kär, olykligtkär.

Några av alla dessa saker jag känner mig, livet känns inte alls kul längre. Jag borde vara på toppen humör, ska ta studenten om en vecka. Istället har jag ägnat hela dagen åt tårar, tårar och tårar. Kan inte minnas sist jag grät så här mycket. B har gjort slut, dumpat mig, slut för all framtid. Finns ingen chans i hela världen att det blir något mellan oss igen, ALDRIG. Jag kan inte fatta det, det går inte in i mitt huvud. Jag älskar honom, helt ärligt, jag älskar honom. Och kanske har jag inte insett hur mycket jag älskar honom förens nu. Jag hatar situationen jag är i just nu. Ingen sömn på 40 timmar, ingen mat på hela dagen och ett totalt krossat hjärta. Konstigt att det inte har blivit översvämning runt omkring mig än. Jag kan inte förstå hur jag kan tycka så mycket om en kille som inte alls har samma känslor för mig. Helt plötsligt har han vänskaps känslor för mig och är redo att börja träffa någon ny. Och jag har inte märkt eller fattat ett skit, är jag helt jävla blåst? Hur kan han ha tappat alla dessa känslor utan att jag märkt det? Eller har han någonsin haft de?

Jag älskade livet med dig, jag älskade tanken på framtiden med dig, jag kunde till och med tänka mig flytta till Grycksbo för din skulle. Jag mådde bra, seröst bra, ditt sällskap och din närhet gav mig en trygghet. Och fan vad jag kommer sakna allt, visst vänner. Men det kommer dröja ett tag innan vi kommer kunna vara vänner. Jag älskar dig, och inte som vän.

Kommentarer
Postat av: Sarah

Var rädd om dig vännen.

2008-06-07 @ 21:09:20
URL: http://sarahsompellas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0