Malin Wikberg

Jag vet faktist inte hur det känns längre, försöker ha något för mig varenda sekund om dagen för att kunna tänka på annat. Varje gång jag sätter mig i bilen och blir själv börjar tårarna rinna. Jag kan fortfarande inte fatta det, jag kan verkligen inte fatta det. Och snälla kom inte med komentaren "du är värd något mycket bättre". Ni som känner honom eller har träffat honom vet att han är den bästa killen jag någonsin träffat, på alla viss. Det finns inte många (om en någon) som är bättre än honom. Han har fått mig att må bra, njuta av livet på ett sätt jag aldrig gjort förut, jag har fått nya vänner, vänner för livet?

Jag kan inte sluta tänka på allt som inte finns i mitt liv längre, saker jag inte har tillgång till. Kommer sakna hans lägenhet som fan, älskar att vara där, eller är det sällskapet jag älskar? Tanken på att någon annan just nu kan ligga i "min" säng och mysa med "min" kille, gå upp och äta frukost med "min" kille i "mitt" kök. Gå runt helt eller halft naken på "mitt" golv. Jag vill ha tillbaka allt, varenda lite sak, minsta lilla fläck av livet. Jag vill inte att det ska vara slut och det spelar ingen roll att jag kommer klara det, för det är väl klart som fan jag kommer. Men jag vill inte, jag vill inte att det ska vara slut jag vill inte ha ut honom ur mitt liv jag vill inte.

Kommer sakna hans perfekta läppar, de som kan kyssa mig och få mig i skratta. Hans varma famn som alltid fanns där för mig, hans bönr om att jag ska göra mat, tjafset om hans ska spela CS eller inte. Hur kunde allt bara försvinna? Jag har inte träffat honom på snart 2 veckor. vart tog all kärlek vägen? Allt skratt och tårar, alla små tjafs, Jag älskar honom och jag vill inte förstå att han inte har några känslor kvar för mig.........