Malin Wikberg

Jag har kommit in i en längta-till-baka-deppig period, kanske inte så konstigt. Min kärlek har flyttat, han inte ens förstå det innan han var borta, men man får ta konsekvenserna av hur man vill leva sitt liv. Jag har börjat lägnta tillbaka till Indien som en dåre, fy sjutton vad jag saknar alla människor, livet och lugnet i allt kaos. Indien är mitt paradis, mitt helvete, min dröm och min livs erfarenhet.

Deras syn på livet är absurt, nej det finns faktist inte ord för vad den är. Jag träffade en lite tjej på 4 år, hon hade varit "showgirl". Någon idiot hade ställt henne som två-åring på en scen, sagt åt henne att "Dansa", äkliga gubbar sitter där och dräglar över en två-årig lite tjej och väljer sedan en av dem. Hur jävla sjuk i huvudet måste man inte vara om man sätter på en två-årig lite tjej? Och i det Indiska samhället tänker man till sig elände, de anser alltså att den här lilla tjejen valde att bli påsatt av en gubbe, det är hennes fel att han gjortde det. Det betyder att hon aldrig någonsin kommer bli accepterad av samhället, hon kommer aldrig få ett normal jobb, gifta sig och få barn. Jag kan förstå till vismån att sex utanför äktenskap är en skam i vissa länder men att det skulle kunna vara en två-årings FEL att någon hade sex med henne före äktenskap kan jag aldrig förstå. Hur kan en hel folkgrupp vara så otroligt hjärntvättade.