Malin Wikberg

Det känns som om jag bara hinner stänga ögonen innan min hjärna talar om för mig att det är dags att stiga upp igen. När jag hade pojkvän kunde jag ligga i sängen av alla möjliga anledningar men nu ligger jag bara där när jag sover. Resten av tiden går mitt liv i 140 km i h, ja lite för fort kanske men det är faktist en sak jag är bra på, få vardagen att ha ett väldigt högt temop för att slippa alla små saker. Te x oftast blir man inte sjuk när jag håller ett hågt tempo hela tiden, nackdelen är att man blir jätte sjuk så fort man varvar ner, så min plan är att inte varva ner för jag har inte tid att vara sjuk, vill ju kunna jobba. Men när man hade en anledning att bara ta det lugnt var det helt underbart. Men på fredag ska jag göra ett försök att ta det lugnt, jag ska lägga mig i badet, har jag tänkt iaf.

För  på fredag går jag på tre nätter, det betyder att jag behöver den dagen för mig själv. Jag ska vara ta det lugnt, ta hand om mig själv och sova en hel del! Mysigt, eller ensamt? haha tänk att man aldrig blir nöjd