Me honey!

Det är otroligt hur saknaden och lugnet kan sammarbeta. Om detta hade varit jag innan jag reste så skulle 4 veckor vara en evighet och skulle inte ens ha tänkt tanken på att vara ifrån honom i 4 veckor, inte en chans. Men hallå det är ju som vilken resa som helst, jag reser själv, jag reste Australien själv, jag reser mitt liv själv. Men nu delar jag det med en underbar person, men det är fortfarande en resa. Jag saknar honom, något otroligt, men man är ändå medveten om att det är så det är. Jag viste att jag skulle träffa honom om 4 veckor, jag hade massa skoj att göra på vägen och nu är dagen här, 4 veckor senare.

Livet är bra underbart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0